Barnombudsmannen

Även om de minderåriga inte har rösträtt är de kommuninvånare som har rätt att påverka olika frågor i sin hemkommun. Barnens och ungdomarnas åsikter utreds alltför sällan som grund för beslut som gäller dem, och sällan informerar man om frågor på ett sätt som barn förstår. Det står emellertid i Finlands grundlag att barn ska ha rätt till medinflytande enligt sin utvecklingsnivå i frågor som gäller dem själva.

I FN:s konvention om barnets rättigheter påpekas att barnet behöver speciellt skydd. Konventionen garanterar också barnen rätt att delta, påverka och få sina röster hörda. I den finländska lagstiftningen och i skolornas grundläggande undervisningsplan beaktas barnens rättigheter. Däremot förverkligas inte rätten att delta i fråga om service och beslutsfattande i praktiken. Detta är långt en fråga om brister i de vuxnas attityder och verksamhetssätt.

Lyssna på barn

Deltagande innebär växelverkan och samverkan mellan barn och vuxna i fråga om vardaglig service. Dessutom är deltagande en fråga om former där barn sinsemellan och tillsammans med vuxna kan diskutera gemensamma frågor. Det som krävs av de vuxna är tid, vilja och förmåga att lyssna på de åsikter som barnen i olika åldrar har. Dessutom behövs elevkårer, ungdomsfullmäktige, barnparlament och andra gemensamma forum för påverkan. Som stöd för barnens möjligheter att påverka behövs i de flesta fall dessutom en vuxen som medlar och informerar.

Enligt en utredning som barnombudsmannen har gjort anser barnen att motionstjänster och bibliotek - vid sidan av skolan naturligtvis - är de viktigaste tjänsterna i kommunen. Man ber om de vuxnas åsikter om servicekvaliteten och -utvecklingen, men hur är det med barnens åsikter?

Man skulle tro att socialarbetet inom barnskyddet är en service som fokuserar på just barnen. Men barnskyddets egentliga kunder, barnen, får emellertid sällan berätta om sina erfarenheter och säga sina åsikter i fråga om utvecklingsarbetet i kommunen.

Barnombudsmannens enkät visar att speciellt skolans inredning och fysiska miljö, skolgårdens funktionalitet, skolmatens kvalitet och mängd och matrastens längd är de faktorer som påverkar trivseln i skolan mest enligt barnen. Barnen ansåg emellertid att det är ytterst sällan de kan påverka i dessa frågor.
Det är säkerligen inte fråga om illvilja, utan snarare om obetänksamhet. Alla vuxna inom service och beslutsfattande i kommunerna känner inte till barnens rättigheter. Man tar för givet att vuxna vet bättre. Dessutom kan det finnas brister i förmågan till växelverkan med barnen. Det råder tidsbrist. Man betonar de vuxnas ansvar i all välmening.

Barnens rätt att delta betyder inte att de ska bli "vuxna i litet format". Däremot ska de vuxna lära sig att värdesätta kunskap och erfarenhet på barnens egen åldersnivå. Barnen har ofta en annan prioritetsordning än vuxna. Barnens deltagande är inte i huvudsak en fråga om att hålla möten. Man får information från barnen på många sätt: genom att diskutera, genom att iaktta deras beteende, genom att måla och rita och genom att undersöka närmiljön tillsammans.

Deltagande engagerar
 
Gör barnens deltagande någon nytta? Alldeles säkert. Även de vuxna lär sig av att beakta frågor ur barnens perspektiv, och de kan fatta bättre beslut när de beaktar kunskapen och erfarenheterna som barnen och ungdomarna besitter. 

Deltagande ökar barnens samhörighetskänsla och lär dem att beakta och respektera andras åsikter. Deltagande engagerar också. Respons till barnen hjälper dem förstå på vilket sätt besluten fattas och varför alla förslag inte alltid kan genomföras.

Deltagande och påverkan ger också barnen känsla och erfarenhet av att de är betydelsefulla och av att deras åsikter är viktiga. 

Skolan är det viktigaste forumet för barnens deltagande i den kommunala servicen. Skolans ledning visar vägen i fråga om att värdesätta barnens åsikter eller en lärares handledning till elevkåren. I den grundläggande undervisningsplanen betonas att skolan är en del av det lokala samhället. Samarbetet mellan skolan och ungdomsarbetet bör också utökas på kommunal nivå.

Maria Kaisa Aula
barnombudsman