Barnombudsmannen

Barn har rätt att delta, påverka och komma till tals. Är det ett värde i sig eller en del av föresatsen att främja barnets välfärd? I FN:s konvention om barnets rättigheter hör rätten att delta intimt samman med definitionen på ett gott liv för barnet. Barn har rätt till särskilt skydd och särskild omvårdnad, bra tjänster samt delaktighet. Alla dessa tre måste vara i balans för att barnet ska ha ett bra liv.

Barns delaktighet är en del av vår syn på barnen. Barn ska inte endast beskyddas utan även ses som aktiva individer med egna erfarenheter och åsikter. Enligt FN:s barnkonvention ska vuxna, med beaktande av barnets ålder och mognad, lyssna till och ta hänsyn till barns och ungas åsikter när beslut fattas som gäller dem själva. Ju bättre bild de vuxna har av barns och ungdomars erfarenheter och synpunkter, desto bättre tjänster och stöd kan de även ge barnen.

När barn får vara delaktiga upplever de en känsla av respekt. Att synas och höras är motsatsen till att vara ensam och åsidosatt. För att vi människor ska må bra är det viktigt att vi blir sedda, det vill säga att våra åsikter respekteras och att vi kan påverka genom våra åsikter.

Delaktighet innebär dialog

De vuxnas delaktighet inskränks ofta till att enbart fatta beslut och föra barnens talan. Enligt FN:s barnkonvention är detta inte tanken bakom delaktighet. Avsikten är att det ska finnas en dialog mellan vuxna och barn. Bra delaktighet förutsätter att en vuxen delar med sig av sin tid, visar intresse för barns och ungas synpunkter samt har förmåga att föra en dialog med barn i olika åldrar.

Delaktighet kan ur denna synvinkel anses vara mångbottnat. För barn och unga innebär detta för det första väldigt konkreta kontakter med läraren, klubbledaren, ungdoms- och socialarbetaren eller skolsköterskan. För det andra innebär delaktighet att barns och ungas erfarenheter och respons samlas in som stöd för utvecklingen av olika tjänster. Barn och unga har mycket att säga till om när det gäller biblioteket, skolan samt tjänster som berör fritid och motion.

Den tredje dimensionen av delaktighet kan vara att se barn och unga som medborgare, det vill säga som forum för yttrande- och åsiktsfrihet där barn och beslutsfattare möts och barnen får berätta om sina prioriteringar. På så sätt förnyar barnen även beslutsfattarnas egen agenda. Elevkårer och ungdomsfullmäktige är exempel på sådana forum.

Vuxna ska i olika lägen visa uppskattning för barns och ungas egna erfarenheter och komma ihåg att barn och unga är de bästa experterna när det gäller deras egen livssituation. Det är ändå den vuxnas och beslutsfattarens skyldighet att se till barnets intresse i sin helhet. Beslut i olika lägen med avseende på barnets bästa är inte alltid i samklang med barnets egen åsikt. Vuxna ska emellertid ge respons och motivera besluten för barnen. Barnets delaktighet betyder alltså inte att den vuxnas ansvar flyttas över på barnet.

Delaktighet innebär att barn och unga har rätt att få information om saker, rätt att känna till de processer som berör dem själva samt rätt att få stöd för att uttrycka sig och bli förstådd. Det är viktigt för små barn och barn i behov av särskilt stöd att en vuxen stödjer dem. Barns och ungas åsikter kan kartläggas med hjälp av väldigt många olika redskap beroende på ålder och mognad.

Barn kan ha andra prioriteringar än vuxna

Samtidigt som vi kartlägger barnens erfarenheter av olika saker får vi information om vad de anser vara viktigt i olika livsmiljöer. I bästa fall borde kartläggningar av barns åsikter alltså inverka på de vuxnas tankegångar och beslutsfattarnas agenda. När vi visar uppskattning för barnens kunskap och erfarenheter, stödjer vi även barnens välbefinnande. Detta är till hjälp för att utveckla till exempel hemmet, skolan, fritidsaktiviteterna eller kanske församlingens verksamhet.

Barnens välbefinnande kan även beskrivas med hjälp av både objektiva indikatorer, som mäts av en utomstående, och subjektiva indikatorer, som bygger på barnens erfarenheter och åsikter. Ett konkret exempel på detta är barnens viktiga vardagsmiljö, det vill säga skolan. Finländska barn visar utmärkta inlärningsresultat, men de gillar inte skolan. I europeiska enkäter, som bygger på barnens egna svar, hör de finländska barnen till den grupp som gillar skolan minst. Vad kan denna motstridighet bero på?

År 2008 genomförde barnombudsmannens byrå en enkät bland skolelever där de fick berätta om saker som var bra eller behövde förbättras i deras skola. Många barn uppskattade framförallt goda sociala relationer, rättvisa och humoristiska lärare samt kompisarna i skolan. Barnen ansåg generellt att det som borde förbättras är skolmaten, verksamheten under rasterna samt skolans lokaler. Barnen ansåg vidare att det är viktigt att minska på mobbningen och att ha stöd av kompisar i skolan.

Barnen önskade att skolan skulle vara hemtrevligare, färggladare och mer funktionell samt bjuda på god mat och en trevlig måltidsupplevelse. Barnen ville även påverka just dessa saker i högre grad i skolans vardag.

Ur barnens synvinkel ska skolgången även vara annat än inlärning av kunskaper och färdigheter. Barn går i skolan med alla sina sinnen. Skolans andningspauser, måltider och raster samt vackra lokaler spelar därför en viktig roll i hur de upplever skolan. Många vuxna nämner exakt samma saker när de bedömer välbefinnandet på sin arbetsplats.

Barnens delaktighet och välbefinnande är oskiljaktigt sammanflätade. Vuxna kan inte på ett hållbart sätt främja barnens välbefinnande utan att lyssna på vad barnen och de unga själva har att säga. Barnen bör få delta då måtten på och kriterierna för det egna välbefinnandet ska fastställas. Vuxna som är genuint intresserade av barns och ungas åsikter delar med sig av sin tid och visar barnen uppskattning. Barn som känner sig uppskattade mår bra.

Maria Kaisa Aula
Barnombudsman
www.barnombudsman.fi
www.lapsiasia.fi