Barnombudsmannen

I denna artikel dryftas uppfostran ur finländska barns perspektiv. Vad är god uppfostran ur barnets perspektiv? Hur kan servicen för familjer fungera på ett sätt som främjar en uppfostringskultur som respekterar barnet? I texten används information som har samlats in bland finländska skolbarn, men samma frågor är aktuella i alla nordiska länder. FN:s konvention om barnets rättigheter betonar föräldrarnas, mammans och pappans primära och gemensamma ansvar för uppfostran. Barnet har rätt till föräldrarnas omsorg, vård och vägledning. De offentliga tjänsterna bör stöda föräldrarna, dvs. fungera som partner i fostran. Familjecentret kan i bästa fall främja en uppfostringskultur som respekterar barnet och hjälpa föräldrarna att komma underfund med sitt eget värde som fostrare.

Barnets viktigaste fostrare är dess egna föräldrar

Enligt barnens egen syn finns det ingen oklarhet om vem deras viktigaste fostrare är. En central princip i familjecentrets verksamhet är att stöda föräldraskapet och därigenom främja barnets välbefinnande. Föräldrarna, mamma och pappa både tillsammans och skilt för sig nämndes allra oftast då barnombudsmannens byrå i Finland våren 2010 frågade över tvåhundra skolelever vem som är den viktigaste fostraren (Nivala 2010). Närhet, omsorg och stöd motiverade föräldrarnas ställning:

"Eftersom de alltid har varit 'around' och frågat om allt möjligt." (högstadieelev).

Förutom föräldrarna nämns ofta mor- och farföräldrarna som fostrare med vilka förknippas en stark föredömlighet och levnadsvisdom: 

"Vi kan nämna mormor/farmor som nu är borta, eftersom hon alltid orkade uppmuntra, godkänna och vara stolt över vart och ett av sina barn och barnbarn." (högstadieelev)

Även andra släktingar anses vara viktiga fostrare. Inom den egna familjen nämns syskon, i synnerhet storasyster och storebror som fostrare. Utom familjen nämns i synnerhet gudföräldrarna men i allmänhet också mostrar/fastrar och farbröder. "Yrkesutbildade fostrare" såsom lärare och fritidsinstruktörer nämns likaså som viktiga fostrare, men deras ställning är inte lika självklar som de egna föräldrarnas. Fritidsinstruktören blir en viktig fostrare om han eller hon utöver den färdighet som inövas, erbjuder sitt stöd även i andra frågor.

Barn upplever uppfostran som en betydande verksamhet som påverkar dem själva. Uppfostran är delvis samma sak som undervisning men ändå inte precis detsamma. Uppfostran omfattar på sätt och vis undervisning, men är också någonting mer. Dit hör väsentligheter som till exempel stöd, hjälp, omsorg, undervisning i vad som är rätt och orätt, lyssnande, förståelse, omtanke, samvaro och närvaro.

"Liksom undervisning, men man sköter också om den som man uppfostrar." (flicka 10 år)

"Uppfostran är att stöda någon person, att tala om vad som är orätt och vad som är rätt, att tillbringa tid tillsammans med den människan osv." (flicka 12 år)

En god fostrare är närvarande, har omsorg om dig och vill lyssna på och förstå dagens barn och unga. En god fostrare är intresserad av barnet som individ och vill lära känna barnet närmare. "Han hjälper mig alltid och är intresserad av det jag sysslar med." (högstadieelev). En god fostrare uppmuntrar. En god fostrare kan man lita på. Gränser är viktiga för barnen, men de önskar också smidighet hos fostrarna i lämplig utsträckning beroende på situationen.

En god fostrare tar inte till våld, utan visar kärlek och ömhet. Barn och unga önskar även att fostrarna visar stort tålamod: att hellre lyssna och uppmuntra i stället för att skrika. Uppfostran blir inte effektivare genom att man tillgriper våld, utan leder då till skada.

"En del tror att barnet lär sig genom att bestraffas, men det är inte sant. Barnet tar bara illa upp eller blir arg på föräldern." (lågstadieelev)

 "Mera ömhet, inget kommenderande m.m." ((lågstadieelev)

"Att kunna lyssna, inget onödigt fördömande." (högstadieelev)

Barn önskar att deras fostrare och föräldrar aktivt ska finnas till för dem, och hit hör att de visar omsorg, frågar om saker och erbjuder stöd utan att man ber om det:

"Att de bryr sig om och frågar hur barnet egentligen har det." (högstadieelev)

En god fostrare är nyttig på ett konkret sätt, dvs. han eller hon kan ge barnet råd och vägledning i viktiga frågor i livet. En god fostrare koncentrerar sig inte bara på en viss sida hos barnet, utan ser barnet och den unga som en hel människa. En god fostrare växer med sin uppgift och förhåller sig annorlunda till en ungdom än till ett litet barn.

Tid tillsammans, god mat och sämja

Uppfostran kan inte skötas som distansarbete. Den kräver att man lever och tillbringar tid tillsammans. I de enkäter som barnombudsmannens byrå har genomfört önskar barn i skolåldern större närvaro av de vuxna och mindre ensamhet. Dessutom önskar de mer sämja och mindre bråk. En spänd stämning och snäsningar hemma har ofta ett samband med brådska och stress. (Tuononen 2008)

"(Jag skulle vilja göra något för) att mamma och pappa inte skulle bråka, men jag har märkt att det inte ens lönar sig för mig att försöka." (lågstadieelev)

Gemensamma måltider är också tid för familjesamvaro som det tycks råda brist på i Finland: studier visar att finländska barn och familjer har färre gemensamma måltider per vecka än vad fallet är i andra länder i Europa. Den betydelse den goda maten och måltiden har för barnets upplevelse av omsorg i hemmet bör inte underskattas.

Föräldrarnas tidsbrist eller ensamheten hör inte till alla barns problem. De flesta barn har nog mycket gott och positivt att säga om sin familj.

"Jag har trygghet, det finns mat, en familj som älskar mig och tak över huvudet", sammanfattade en lågstadieelev.

Även i en nyligen genomförd utvärdering för Europarådets behov upplevde finländska barn att man just hemma lyssnar allra mest på dem, tar dem på allvar och att de hemma kan påverka sina angelägenheter. Som jämförelseobjekt användes bl.a. skolan och fritidsintressena. Men då det gäller att förbättra saker sammanfaller deras önskemål just i fråga om att ha tid tillsammans, att göra saker tillsammans och att ha en harmonisk interaktion:

"I vår familj är allting bra, men jag och min syster får ofta lov att vara dagen lång på tu man hand medan de vuxna är på jobb eller uträttar viktiga ärenden." (lågstadieelev, Utredningen Asiaa aikuisille [1]).

I Leena Valkonens (2006) doktorsavhandling betecknade 5-6-klassister som en central egenskap hos en god förälder att ge av sin tid. En god förälder ger av sin tid, uppfattar barnet som viktigt, är trevlig, ställer gränser, uppfostrar lagom och beter sig som folk. Också bland de barn Valkonen studerade kunde jobbet för barnet förefalla att vara en konkurrent om föräldrarnas tid: "Jag skulle önska att de [mina föräldrar] var rika och arbetslösa." (pojke 12 år).

Ur barnens perspektiv är det nödvändigt att uppmuntra föräldrarna att komma ihåg sitt eget värde, se till att familjeliv och arbete hålls i balans, vårda sitt parförhållande och undvika att alltför långt programmera fritiden och ställa prestationskrav på barnen.

Respekt för barnen - tid för fostran

Hur har föräldrarnas ställning och föräldraskapets utmaningar utvecklats under de senaste årtiondena? Många saker har utvecklats till det bättre. Föräldrar som stöder skolgång och fritidsintressen och är aktivt närvarande i sina barns liv finns det nuförtiden flera av än till exempel på 1960- och 1970-talen. I hemuppfostran har användningen av lindrigt våld (luggande, stryk) under tjugo års tid minskat med ungefär hälften. Till den positiva utvecklingen ansluter sig också förståelsen av betydelsen av ömsesidig respekt mellan föräldrar och barn samt föräldrarnas lust att lyssna på barnen.

"Alla kommer väl överens med varandra och allas åsikter beaktas. Alla har trevligt tillsammans. Trots att familjen är stor beaktas man jämlikt." (högstadieelev)

Ett problem är bristen på jämställdhet bland barnen. En liten del av föräldrarna klarar inte av en positiv uppfostran och förmår inte ställa upp gränser. Problem i parförhållandet, psykiska problem och missbruk vållar problem, och för dem får föräldrarna stöd i alltför långsam takt. Förändrade parförhållanden kan åsidosätta barnet och det kan vara svårt att hitta sin plats i en ombildad familj i synnerhet för en ungdom. Trycket från arbetet och karriärambitionerna kan leda till en sådan prioritering att barnets behov försummas eller inte ens noteras.

"Alkoholbruket kunde kontrolleras bättre. En annan sak kan vara arbetsmängden. Arbetsstress är något hemskt- och det är på mig man avreagerar sig."

"Jag tycker inte om min styvfar för att han ibland skriker åt mig alldeles i onödan." (lågstadieelev)

Föräldraskapet ställer större krav nu än förr. Media och reklam har en alldeles annan genomslagskraft i barnens värld än under min egen barndom på 1970-talet. Föräldrarna behövs i allt högre grad för att filtrera reklamens budskap och sätta upp gränser. Å andra sidan står föräldrarna ofta ensamma med sitt fostringsuppdrag. Flyttningsrörelsen kan ha fört släktingarna långt bort. Också bekanta och släktingar har sitt jobb och sin brådska. 

I de vuxnas värld är det i arbetslivet som framgång mäts. I arbetslivet har den allmänna takten blivit hetsigare, vilket också innebär att jobbet blivit mer ansträngande. Övergången till det s.k. 24/7-samhället eller öppet dygnet runt inom en del tjänster kommer till uttryck i barnens liv. I arbetslivet krävs flexibilitet och beredskap för kvälls-, natt- och helgarbete. Det är i synnerhet ensamförsörjare som ställs inför svåra val mellan å ena sidan arbete och inkomst och å andra sidan sina skyldigheter som förälder. I Finland jobbar också småbarnsföräldrar ofta heltid.

 För barn och unga är tjänsterna detsamma som människor och människorelationer

För barn och unga är branschen eller yrkeskåren inte det väsentliga, utan att det i deras vardagsmiljö finns människor med vilka det är lätt att ta kontakt och prata om sina egna saker - glädjeämnen och sorger.

Oftast är anledningen till barns och ungas vardagsproblem den att föräldrarna inte i tid har fått stöd för sina problem. Det kan handla om problem i parförhållandet, alltför mycket jobb eller bristande föräldrafärdigheter. Lågtröskel tjänster som stöder föräldrarna i uppfostran och stöd av andra föräldrar finns sällan tillgängligt efter att barnen har börjat skolan, fastän dessa tjänster skulle ha en stor betydelse med tanke på barnens och ungdomarnas vardag.  Stödet till babyfamiljernas föräldrar är viktigt eftersom det är i småbarnsfamiljer som interaktionen mellan barn och föräldrar tar form. Under de första åren skapas barnets förutsättningar för ett gott liv långt in i framtiden. Tjänsterna för familjerna kan i sitt fragmentariska tillstånd te sig svår att gestalta även för föräldrarna. De begrepp som används av yrkesutbildade personer är obekanta.

Barn och unga känner inte till specialtjänster. Barn och unga får i regel inte heller tillräcklig information om tjänsterna på ett sätt som lämpar sig för deras ålder. Barnen litar inte alltid på tjänsterna, eftersom de varken vet vad tjänsterna går ut på eller känner de yrkesutbildade personerna. Barnen själva tillfrågas inte alltid inom ramen för tjänsterna, om hur de behandlas hemma, och då kommer till exempel inte vålds- eller alkoholrelaterade problem fram. En sak som kan hindra barnet från att söka sig till skolpsykologen eller kuratorn är att den person som sköter befattningen inte ingår eller är känd i skolgemenskapen och att de unga inte har informerats om personens arbetsuppgifter. (se t.ex. SHM 2010)

"Det pratas mycket om våld, men barnen får inte veta tillräckligt om vad man ska göra, om man själv utsätts för våld eller om hur ärendet behandlas. Att hamna bort hemifrån, tanken på främmande människor skrämmer barnen, och de vågar inte tala om saken."

Barn och unga ställer allt större förväntningar på skolan. Skolan är för barnen ett bekant forum som kunde fungera bättre som stöd för barnens välbefinnande än det nu gör. I skolmiljön kunde olika former av stöd finnas tillgängliga för barnen och genom barnen även för föräldrarna. Jag avser också förmånliga möjligheter till fritidsverksamhet samt kamratstöd. Många unga önskar att det fanns ungdomsarbetare i skolan. Från skolans sida kunde man också förmedla mer information om kommunens tjänster och hurdant stöd barnen allmänt taget har rätt att vänta sig av sina egna föräldrar.

Ju mer föräldrarna stöder skolgång och fritidsintressen, bryr sig om, intresserar sig och ställer upp gränser, är närvarande i barnens vardag och "beter sig som folk", desto mindre blir behovet av andra mer speciella tjänster (se Valkonen 2008). För barn som lever utan större bekymmer hör den egna skolan, idrotts- och fritidstjänsterna, biblioteket och hälsotjänsterna till de mest bekanta tjänsterna. 

Familjecenter och en uppfostringskultur med respekt för barnet

Familjecentren samlar alla tjänster som stöder barn, unga och familjer till en helhet. På så sätt strävar tjänsterna efter att stöda barns och familjers vardag som inte får plats inom förvaltningsområdenas gränser. På familjecentren har tjänsterna utvecklats tillsammans och med gemensamma mål. Man vill engagera barnens och de ungas egen sakkunskap i syfte att utveckla tjänsternas kvalitet. I Finland står servicen för familjerna även inför den utmaningen att ledningen av det förebyggande arbetet är splittrad och förvaltningen sektororienterad. Elevvården, tjänsterna för barn med behov av särskilt stöd, stödet för parförhållanden och tjänsterna för skilsmässofamiljer har i synnerhet blivit lidande av detta. Familjecentertänkandet bidrar med en möjlighet till positiv förändring.

De olika kategorierna av yrkesutbildade personer som möter barn och unga bör ha goda baskunskaper om barnens utveckling och barnens rättigheter, tillräckliga färdigheter i interaktion med barn och unga samt god allmän kännedom om kommunens tjänster. De bör även se värdet av barnens och föräldrarnas åsikter som stöd för sitt eget arbete. Var och en av dem bör kunna ge servicehandledning och information om tjänster till barn, unga och deras föräldrar. Familjecentrens möjligheter skulle förbättras av att den grundläggande utbildningen och även fortbildningen inom de yrkesgrupper som arbetar med barn förnyades så att dessa teman beaktas. Utbildningen för yrkesgrupperna borde omfatta dessa temaområden i form av gemensamma studier för dem alla.

Vid sidan av den professionella hjälpen är det viktigt att stöda föräldrarnas gemensamma diskussioner. Dessa kan ordnas av olika föräldra- och familjeföreningar. Det är viktigt att kunna föra en öppen och rådgivande diskussion om uppfostran utan våld, i synnerhet med småbarnsföräldrar, med föräldrar som har barn med särskilda behov samt med invandrarfamiljer.

Det är också viktigt att hjälpa föräldrar till barn i högstadieåldern att identifiera sitt värde som fostrare. Tjänsterna kan bidra till att klä barnens och de ungas förväntningar och synpunkter på uppfostran i ord till föräldrarna. Ju bättre kontakter servicen för familjer har med skolan, desto bättre kan de möjliggöra stöd med låg tröskel för uppfostran i hemmet och erbjuda hjälp för föräldrarnas problem på ett tidigt stadium. En av utmaningarna i Finland är att utveckla ett fungerande familjearbete som förverkligas inom skolan samt utveckla forstringsgemenskapen mellan föräldrarna och skolan. I synnerhet under högstadieåren blir föräldrarnas avstånd till skolan för stort i Finland.

Barn ska inte lämnas att växa upp för sig själva. Inte heller ska föräldrar lämnas ensamma med sitt fostringsuppdrag. Varje vuxen person fostrar genom att fungera som exempel och varje vuxen har sin egen plats. En fostringsgemenskap som får stöd av servicen för familjer kan i bästa fall skapa en ny slags samhörighet och ansvarsfull vuxenhet som säkerställer alla barns rätt till ett gott liv.

Maria Kaisa Aula
Barnombudsman
www.barnombudsman.fi

Källor

Älä lyö lasta! Kansallinen lapsiin kohdistuvan kuritusväkivallan vähentämisen toimintaohjelma 2011 - 2015. Sosiaali- ja terveysministeriön julkaisuja 2010: 7. Sosiaali- ja terveysministeriö. Helsinki 2010.

Tuononen Päivi (2008) Asiaa aikuisille! Lapset ja nuoret kertovat omien oikeuksiensa toteutumisesta Suomessa. Lapsiasiavaltuutetun toimiston selvityksiä 4:2008. Jyväskylä: Lapsiasiavaltuutetun toimisto.

Valkonen,  Leena (2006) Millainen on hyvä äiti tai isä? Viides- ja kuudesluokkalaisten vanhemmuuskäsitykset. Jyväskylä Studies in Education, Psychology and Social Research. Jyväskylä: Jyväskylän yliopisto

Web-källor

Nivala Elina (2010) Lasten ja nuorten omia näkökulmia kasvatukseen. Puheenvuoro lapsiasiavaltuutetun viisivuotisjuhlassa 1.9.2010. http://www.lapsiasia.fi/nyt/puheenvuorot/puheet/puhe/view/1530920