De mänskliga
rättigheterna gäller alla oavsett ålder. FN:s konvention om barnets
rättigheter kom till för att trygga barnets särskilda behov och
intressen. Konventionen gäller alla under 18 år.
Konventionen om barnets rättigheter antogs av Förenta nationernas
generalförsamling år 1989. Alla länder i världen med undantag för
två har ratificerat konventionen. Finland gjorde det år 1991.
Konventionen är förpliktande för staten Finland, kommunerna,
barnens föräldrar och övriga vuxna.
Barnets rättigheter är vuxnas skyldigheter. I alla sina åtgärder
och beslut som rör barn ska myndigheterna bedöma vilka följderna
blir för barnet, beakta barnets bästa och lyssna på dess åsikt.
Föräldrar och vårdnadshavare har det primära ansvaret för barnets
vård och fostran. De har rätt att få stöd, handledning och
rådgivning för denna uppgift. Om föräldrarna eller vårdnadshavarna
trots stödet inte kan se till att barnet har det bra, ska staten
genom fosterhem eller adoption garantera att barnet får god vård.
FN:s kommitté för barnets rättigheter följer upp hur konventionen
efterlevs och hur man slår vakt om barnets rättigheter. Varje land
som ratificerat konventionen ska vart femte år rapportera om hur
man avancerat i bevakandet av barnets rättigheter. Utgående från
rapporterna presenterar kommittén sina farhågor och
rekommendationer för respektive land. I Finland ansvarar
utrikesministeriet för rapporteringen.
Innehållet i konventionen kan sammanfattas i tre olika teman: barn
har rätt till särskilt skydd och speciell omvårdnad (protection),
tillräcklig andel av samhällets resurser (provision) samt rätt att
med beaktande av ålder och mognad delta i beslutsfattande som
gäller dem själva (participation).
Konventionen har fyra viktiga huvudprinciper:
Alla barn är jämlika.
Barnets bästa prioriteras vid allt beslutsfattande.
Barnet har rätt till ett gott liv.
Barnets åsikter ska beaktas.
Barnombudsmannens uppgift är att övervaka och se till att barnets
rättigheter tillgodoses i Finland. FN:s barnorganisation UNICEF har
rätt och skyldighet att kontrollera att konventionen genomförs.
Även andra barn- och ungdomsorganisationer ger sakkunnighjälp och
arbetar på olika sätt för att barnets rättigheter ska beaktas.
Om du märker att dina rättigheter ignoreras, kan du diskutera
saken med bl.a. föräldrar lärare och hälsovårdare, med en
skolkurator eller någon annan pålitlig vuxen.
Barnkonventionen i korthet
Varje människa under 18 år räknas som barn.
Barnets rättigheter gäller alla barn. Inget barn får
diskrimineras på grund av barnets eller dess föräldrars
egenskaper, åsikter eller ursprung.
Vid alla beslut som rör ett barn ska barnets bästa
prioriteras.
Staterna ska förverkliga de rättigheter som fastställs i
barnkonventionen.
Staterna ska respektera föräldrars och andra vårdnadshavares
ansvar, rättigheter och skyldigheter i anslutning till barnets
fostran.
Varje barn har rätt till livet. Staterna ska trygga bästa
möjliga förutsättningar för att barnet ska överleva och utvecklas
i egen takt.
Barnet ska registreras omedelbart efter födseln. Barnet har
från födseln rätt till ett namn och ett medborgarskap. Barnet har
rätt att veta vilka föräldrarna är och att i första hand bli
vårdat av dem.
Ett barn har rätt att behålla sin identitet, sitt
medborgarskap, sitt namn och sina släktrelationer.
Ett barn har grundläggande rätt att leva tillsammans med sina
föräldrar, förutsatt att han/hon har det bra och tryggt med dem.
Ett barn som inte bor med sina föräldrar har rätt att träffa och
hålla regelbunden kontakt med båda föräldrarna. Ifall det inte är
bra för barnet att träffa föräldrarna kan man hindra
umgänge.
Om barnet och dess föräldrar har kommit att bo i olika
länder, är det statens plikt att i positiv anda och utan dröjsmål
behandla en ansökan om familjeåterförening.
Staten ska hindra olovligt bortförande av ett barn från ett
land till ett annat.
Barnet har rätt att fritt uttrycka egna åsikter i alla frågor
som rör honom/henne. Barnets åsikter ska beaktas med hänsyn till
dess ålder och mognadsgrad.
För att uttrycka sina åsikter har barnet rätt att fritt söka,
ta emot och sprida information och tankar, förutsatt att detta
inte kränker andras rättigheter.
Barnet har rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och
religionsfrihet. Den vägledning föräldrarna ger barnet i detta
sammanhang ska respekteras.
Barnet har rätt att bli medlem i föreningar och verka i
dem.
Barnet har rätt till privatliv, hemfrid och brevhemlighet.
Barnets heder eller anseende får inte kränkas.
Barnet har rätt att via massmedier få tillgång till sådan
information som är viktigt för dess utveckling och välfärd. Barn
ska skyddas mot information och material som kan ha skadlig
inverkan.
Föräldrarna har det primära och gemensamma ansvaret för
barnets fostran. De har rätt att få stöd i sin uppgift.
Föräldrarna ska fungera i enlighet med barnets bästa. Staten bör
se till att dagvårds- och barnskyddstjänster står till buds.
Barnet ska skyddas mot alla former av våld, försummelse och
utnyttjande.
Ett barn som inte kan bo med sin familj har rätt till
särskilt skydd och stöd. I sådana fall ska man beakta
kontinuiteten i barnets fostran, och ta hänsyn till barnets
etniska, religiösa och språkliga bakgrund.
Adoption kan komma i fråga om det ur barnets synvinkel är det
bästa alternativet.
Ett flyktingbarn har rätt att få den särskilda omsorg han/hon
behöver.
Ett handikappat barn ska ges bästa tänkbara vård och hjälp
som främjar dess självförtroende och delaktighet.
Ett barn har rätt till bästa möjliga hälsa och till den
hälso- och sjukvård han/hon behöver. Gravida kvinnor ska
garanteras lämplig hälso- och sjukvård.
Ett barn som placerats utanför sitt födelsehem har rätt till
regelbunden översyn av grunderna för sin omvårdnad och
placering.
Ett barn har rätt till social trygghet.
Ett barn har rätt till den levnadsstandard som behövs för
dess utveckling.
Ett barn har rätt till kostnadsfri grundläggande utbildning.
Staten ska främja utbildning och studiehandledning på andra
stadiet samt förebygga avbrott i studierna.
Utbildningen ska utveckla barnets individuella färdigheter,
respekt för de mänskliga rättigheterna och för barnets eget språk
och egna kultur, ansvarsfullt medborgarskap, tolerans och hänsyn
till miljön.
Ett barn som tillhör en minoritet eller urbefolkning har rätt
till sin egen kultur, religion och sitt eget språk.
Ett barn har rätt till vila, lek och fritid, och till att
delta i konst- och kulturaktiviteter.
Ett barn får inte utföra arbete som kan hindra dess
utbildning eller äventyra dess hälsa och utveckling.
Ett barn ska skyddas från narkotika och olaglig
narkotikahandel.
Ett barn ska skyddas mot alla former av sexuellt
utnyttjande.
Staterna ska förhindra handel med barn.
Ett barn ska skyddas mot alla former av utnyttjande som kan
skada dess hälsa och utveckling.
Inget barn får utsättas för tortyr eller annan grym eller
förnedrande bestraffning. Att fängsla ett barn får endast
användas som en sista utväg, och även då ska man beakta barnets
åldersrelaterade behov.
En person under 18 år får inte värvas till armén och inte
heller delta i krigföring. Vid väpnade konflikter ska barn
skyddas.*
Ett barn som utsatts för någon form av utnyttjande bör få
hjälp till rehabilitering och social återanpassning.
Ett barn som brutit mot lagen ska skyddas och barnets
rättigheter respekteras.
Ifall en stats nationella lagstiftning garanterar ett barn
större rättigheter än vad barnkonventionen gör, ska de nationella
lagarna följas.
Staten bör se till att alla medborgare är medvetna om barnets
rättigheter.
FN:s kommitté för barnets rättigheter övervakar att denna
konvention följs.
44-54. Dessa artiklar behandlar
beslut om ratificering av och ändringar i konventionen,
rapportering om detta samt konventionens övriga giltighet.
* Åldersgränsen i tilläggsprotokollet har höjts från 15 till 18
år.